Det är fan INTE ok...

Har varit ute på promenad, handlat, diskat, bäddat och satt på en tvättmaskin. Ställer mig stolt på balkongen med en kopp nybryggt kaffe i handen, blickar ut över innergården som ekar tomt. Gungorna, sandlådan ja hela lekplatsen är för första gången på säkert 2 månader helt öde, och det känns nästan kusligt som en sån där öde stad i westernfilmer. Jag drar slutsatsen att kidsen måste ha börjat plugget idag. Jag står där och bara blickar ut över alltihop och känner mig lite som ett lejon som står och spanar efter ett lovligt byte på savannen. Jag står där och drar några djupa andetag och känner mig fri på något konstigt sätt, antagligen är det pga att jag redan klarat av dagens alla sysslor.

Men då från ingenstans dyker surtanten från granhuset plötsligt upp, hon har med sig 3 blomkrukor och genast vet jag vad hon har i kikaren. Hon går fram till en buske på gården och hukar sig, hon börjar hälla ut jorden i buskaget och ersätter den med ny. Hon gör det som om det vore helt ok, men det är fan inte ok. För det är ingen jävla kompost utan en buske som inte är hennes utan står på innergården där hon hyr en lägenhet, alla andra som bor här får gå de 20 meter som det är till containern där skräpet ska slängas. Men detta gäller tydligen inte henne, men det retar gallfeber på mig och jag kan inte bara titta åt ett annat håll och låta det vara.

Jag får lust att gå ut på gården smyga fram till henne och putta henne så hon hamnar på mage i busken och får sin gamla blomjord i hela ansiktet. När hon kravlar över till mage och sätter sig upp och tittar förvånat på mig ska jag bara skrika,
- Men OJ OJ OJ, hamnade du på mage i komposten, för visst är det väl en kompost!?
Hon kommer då antagligen irriterat eller tom argt att svara, - Nej det är en buske.
Varpå jag skriker så saliven sprutar i ansiktet på henne,
- Gå till containern som alla andra din lata jävel!!!!


Jag vet att detta antagligen inte låter som någon big deal, men jag har stört mig på just denna surtant så jävla länge så minsta lilla fel hon begår gör att jag flippar. Hon är en sån där beige jävla trökmåns som inte ens behagar hälsa när man möts på gården och ger man inte mig och min familj respekt så får man fan ingen respekt tillbaka. Nu har hon satt ribban för resten av dagen jag är nu verkligen på hugget och resten av dagen kommer jag att iaktta och kritisera så in i helvete. Och vet ni.... det känns bra för jag älskar att vara på sånt här humör att störa mig på folk, påpeka folks kläder, frisyrer, bilar, hundar ja allt att bara vara en jävla surgubbe och spy gala över hela jävla världen. Jag älskar att ge kritik men har fruktansvärt svårt att ta kritik, men det står jag för!
Sorgligt tänker ni, men HEY.....sån är jag.