En lång envis kamp mot klockan

I dag försov sig Mr: P, och att just försova sig kan aldrig sluta på ett bra sätt.
Jag skulle kliva upp 04:50, skulle börja jobba 05:30 vilket är en aning tidigare än vanligt men det var behövligt pga brist på kollegor.
Klockan 06:42 ringer det på hemtelefonen och det är då jobbet som ringer och undrar vart jag är, min första följdfråga var varför de inte ringt tidigare? som svar fick jag att dom inte hade mitt nr? Öh... jaha ja jag har ju bara jobbat där i ca 5 år så det skitsnacket går jag fan inte på.
Hur som helst så blev det ju en aning stressat, och resten av dagen har det känts som en lång envis kamp mot klockan.
För när man lyckas försova sig eller kommer för sent av någon annan anledning så känns det som om man aldrig riktigt kommer ikapp, hela dagen blir rörig och stressig även om man hoppar över raster.
Man blir seg i huvudet svettas onormalt mycket, vilket är lite mer än vanligt. Nä om man försover sig kan man fan lika gärna stanna hemma för hur fan man än agerar så kommer man aldrig att komma ifatt klockan.

Eller är det bara jag som känner så här? hur brukar ni bära er åt, har ni kanske några gyllene knep för att hantera en försovning?