Dörren till provhytten slås igen och då står jag då där igen, känns genast obekvämt och jag känner igen känslan väldigt väl för det är ju inte första gången jag står här och framförallt inte den sista.
Inne i provhytten står min sambo som ska prova 4-5 plagg och har tappat tidsuppfattningen totalt, när hon går in där så skiter hon fullständigt i mig och resten av omvärlden. Nu står jag då där upptryckt mot väggen och försöker att vara så lite i vägen som bara möjligt, förbi mig springer tjejer med sina mammor, kompisar och syskon. Som vanligt är det tunt på den manliga fronten men rätt som det är så dyker det upp en till kille, allt känns genast mycket lättare och det syns även på hans ansiktsuttryck att han är glad över att se mig.
Vi nickar lite åt varandra så där som husvagnsägare eller motorcyklister gör, varför vet jag inte men jag antar att det beror på att vi sitter i samma båt. Men när jag står där och låtsas skicka sms för att få tiden att gå så ser jag mig och min nyfunne vän i spegeln, det är ingen vacker syn för det är fan totalt omöjligt att se cool ut när man håller tjejens väska.
Varje gång en tjej ropar på sin vän från hytten så vet jag inte längre vart jag ska titta, för det är så mycket speglar så var jag än tittar skymtar jag bar hud. Vill ju inte misstas för en gluttare så jag fortsätter låtsas greja med min mobil, ibland ropar även min sambo då får man snällt titta in i den lilla hytten. Oftast slutar ett sådant besök med att man skickas ut i butiken för att hitta annan eller byta storlek på något utav plaggen, det är ändå lite skönt att skickas på dessa små uppdrag för det tar död på lite tid iaf.
Ibland blänger nån sönderstressad mamma ilsket på mig och mina tatueringar, jag känner mig väldigt liten och väldigt vilsen.
När min sambo äntligen bestämt sig och vi har betalt så tror jag ju varje gång att terorn är slut för denna gång och att jag åter ska släppas ut i det fria.... men ack så fel man kan ha för H&M har ju som jag alltid glömmer 2 jävla våningar. Så det hela fortsätter i ca 20-30 minuter, men nu är jag ju iaf över jord och jag får frisk luft och jag vet med mig att det hela snart ska nå sitt efterlängtade slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
men va? trodde det var kul att titta på när ens älskling provade kläder...så fel man kan ha!
Skicka en kommentar