En lite udda upplevelse i närbutiken

Inte långt ifrån där vi bor ligger en liten närbutik ni vet en sån där som man går till när mjölken tar slut eller när man blir akut sugen på godis. I denna lilla närbutik har jag varit med om många spektakulära händelser, oftast när man går där ifrån så har man ett leende på läpparna. I går gick jag till butiken för att köpa mig Aftonbladet något som inte borde ta mer än någon minut, iaf gör det inte det i en vanlig affär...

Jag kliver in i butiken och känner genast att det luktar bekant, hade det varit på Pressbyrån hade det ju antagligen luktat bullar eller korv men inte i min närbutik, nej här luktade det nämligen bajs. Det fullkomligt stank bajs och inte vilket bajs som helst utan spädbarnsbajs. Jag tittade mig omkring men hela lokalen låg öde och inte ett ljud hördes, jag tog min tidning och ställde mig vid kassan i väntan på personalen började jag rota efter min plånbok. Jag väntade lite till men ingen kom, nu hörde jag någon prata men jag såg ingen.
Jag plockade fram en tia ur plånboken och tänkte att jag lägger den här och går, men när jag la den på disken så började den rulla iväg jag fick slänga mig över disken för att förhindra att den rulla nerför kanten. När jag låg där över disken så såg jag plötsligt något mycket udda, något som man sällan eller aldrig får uppleva i en närbutik. Bakom disken låg nämligen kassörskan på knä och byte blöja på ett litet barn, det förklarade ju den stank som jag mötes av i dörren.

Jag fick ögonkontakt med blöjbytaren/kassörskan som lugnt sa - Jag är snart färdig kompis.
Ok, sa jag som ett litet fån och stod sen snällt och väntade. Jag betalade min tidning och gick sedan därifrån, än en gång med ett leende på mina läppar och ett blogginlägg rikare.