Det här med min stavning

Nu har den här bloggen funnits ett bra tag, så jag känner att det är dags att ta upp det här med min stavning lite närmre. Jag stavar som en kråka och har gjort det enda sen 1:a klass. Jag är redo att skylla allt på mina lärare mellan 1-4:an för dom jävlarna glömde mig, jag satt längst bak och sa inte ett ljud. När jag var liten var jag vild som fan, men inte i skolan för där var jag blyg som bara den.
Så pga att jag var blyg och inte kunde med att be om hjälp så lärde jag mig aldrig stava ordentligt, man kan tycka att dom skulle märkt det ändå men icke.
Sen när jag började 4:an så blev jag en av klassens clowner och hördes mest jämt, då helt plötsligt märke dom lata jävlarna att jag knappt kunde skriva mitt eget namn. Men då var det ju givetviss försent, dels pga att jag inte var ett piss intresserad av skolan för jag hade gått där i 4 år utan att lära mig speciellt mycket.

När jag började blogga så var min sambo mammaledig och tog på sig att rätta nästan alla inlägg innan jag publicerade dem. Men nu när hon läser så har hon ju självfallet inte tid längre, så då blir det som det blir. Sen finns det ju ett stavningsprogram men det räcker tyvärr inte utan vissa grejer slinker igenom, som ni nog ha märkt!
Jag har riktigt svårt för när det ska vara en eller två som typ dam eller damm väl eller väll, skriver jämt fel på sådant. I början tyckte jag det var grymt pinsamt när folk skulle läsa något jag skrivit men nu är jag van.

Så nu vet ni hur det ligger till, hoppas ni har överseende med min stavning i fortsättningen också.


Mr P