Ellens första potatis

I dag var det då äntligen dags, den här dagen har jag och sambon längtat efter mycket länge. Dagen då minstingen fyller 4 månader vilket innebär att hon får börja äta mat, hon ska äntligen få prova på fast föda. Så jag satte mig i bilen och styrde ivrigt mot närmaste Ica butik. Vi hade sedan länge bestämt att hennes första smakprov skulle bestå av potatis, det var nämligen det första minimonstret fick smaka på och hon fullkomligt älskade det. Så jag köpte min potatis och for om möjligt ännu ivrigare hemåt
Jag skalade potatisen mycket noga, som om självaste kungen skulle äta den. Fast nu är jag inte så mycket för just kungen, så vi kan väl säga som så att jag skalade den så noga som om självaste Ice Cube skulle äta den.
Sist jag skalade en potatis lika ömsint var för ca 3 år sedan, då var det minimonstret som skulle få avnjuta den. Jag visste att en potatis var mer än nog men jag skalade två ut i fall att. Under tiden de kokade stod jag som i givakt i köket och övervakade det hela. Flertalet gånger lyfte jag försiktigt på locket för att se att det såg bra ut.

Vi har den senaste veckan pratat en hel del om det här med Ellens första potatis så när det var färdig kokt så visste alla var de skulle vara och vad som var just deras uppgift. Jag skulle filma och minimonstret skulle få prova på att mata. Allt detta under sträng uppsikt av min sambo. När jag hade passerat potatis så upptäckte jag till min förskräckelse att Ellen hade somnat i min famn. I ren desperation försökte jag väcka på henne. Jag höll henne under en av kökslamporna den som sitter över vasken som är stark som operationsljus, men allt förgäves. Vi stod där alla tre och tittade besviken på när minstingen sov. Jag tog med henne ut i vagnen på en kvällspromenad i snön och när vi kom hem igen så vaknade hon och vi gjorde om hela proceduren.
Tyvärr var hon inte lika uppspelt som resten av familjen. Visst hon åt och hon verkade tycka om det men det var långt ifrån lika uppskattat som det var när minimonstret åt sin första potatis. Hon älskade verkligen potatis. Hon älskade det så mycket att hon började gråta mellan när man man tog ut skeden ur munnen för att hämta mer, hon trodde att varje tugga var den sista.

Men skam den som ger sig, i morgon provar vi nästa smaksensation. Jag tror det blir mangopuré.


Mr P