Förut var jag och minstingen ute på en kvällspromenad, när vi var på väg hemåt så kom en kvinna emot oss i rask fart. Hon frågade om vi hade sett en liten tjej i rosa jacka, det var tydligen så att en 5 årig tjej hade försvunnit. De var flera stycken som var ute och letade. När jag fortsatte gå hem så kände jag bara hur det knöt sig i magen på mig. Fy fan för och springa runt i mörker och kyla och leta efter sitt barn. Fatta vilken jävla panik. Tänk er känslan av att inte ha en aning om vad som hänt eller var hon håller hus.
Har varit helt orolig här hela kvällen, går här och funderar över hur det gick. Sen börjar jag tänka på om det hände mig med mina barn, nä fy fan jag får panik bara av tanken. Hoppas verkligen att det löste sig för dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja usch...så hemskt...hoppas hoppas att det gick bra...men en lösning på såna där obehagliga situationer...är kanske...
Gps-tracker!!!
...det är ju det min man tjatar om att vi ska köpa...hade kanske inte varit så dumt...kan ha medlyssning också...kolla så att fröknarna på dagis sköer sig=)hehe...
Skicka en kommentar