BVC besök

I dag var det då dags för Ellens 1 månads kontroll. Eftersom min sambo är sängliggandes med feber mm så fick jag och minstingen åka till BVC själva. Trots hög feber så såg min sambo till att Ellen hade matchande kläder på sig, kläder är inte min starka sida och det vet hon. Sen satte jag henne i barnstolen, hängde den rosabruna skötväskan över axeln och så gav vi oss i väg. I bilen dit var jag lite nervös, lite spänd så där. Har aldrig varit på kontroll med något utav barnen själv förrut, det brukas göras tillsammans eller utav sambo när jag är på jobbet. När vi kom in i korridoren på BVC så lät det som om det kunde vara runt 20-30 pers i väntrummet, t om Ellen reagerade genom att rycka till i stolen. När vi kom fram till väntrummet blev jag lite förvånad när det visade sig att det bara var tre mammor med barn där. I samma sekund som jag klev in så tystnade de genast, jag hejade lite försiktigt och slog mig ned för att vänta på vår tur. Två av dem ammade när vi kom, de fick väldigt bråttom med att skyla sig. Som om de var rädda att jag skulle tjuvtitta. Som om jag skulle vara intresserad av att se deras såriga bröstvårtor.

De närmaste minuterna var totalt knäpptyst, de hade tydligen pratat färdigt med varandra och ägnade sig nu ist åt att stirra ut mig och Ellen. Först tänkte jag att de kanske tittade så för att det inte är så vanligt med män i väntrummet på BVC, men sen fick jag känslan av att de tittade på mig med förakt. De tittade på Ellen bekymrat, som om hennes mamma och pappa hade flyttat isär, som om allt hon hade var mig. De tittade på oss så jag tillslut kände mig besvärad av hela situationen. Det kändes som om de tittade på mig och undrade hur i hela friden jag kunde klara av ett litet barn. De tittade på oss och sen tittade de på varandra, höjde på ögonbrynen. Jag fick tillslut nog av allt tittande så jag tog med mig Ellen och gick en bit därifrån. Där stod jag och muttrade och svor tyst för mig själv. Jag upprepade ordet surfittor väldigt många gånger innan det tillslut blev våran tur.

Kontrollen gick galant. Hon hade växt bra både på breden och längden. Hon passade t om på att vissa upp ett leende. Men jag är fortfarande irriterad och lite förundrad över hur de där tre blängde på oss. Surfittor, surfittor är vad de var.


Mr P