Ett päron till farsa...

I dag fick jag och min sambo nyckeln till garaget i vårt hus, vi har äntligen fått en garageplats.
Så vi begav oss ut mot vår bil, vi skulle ju givetvis test parkera. Jag körde, min dotter Tea satt shotgun och min sambo Ellinor satte sig snällt i baksättet. Det är ju lite kallt ute, så jag drog på värmen och fläktarna på max. För att komma in i garaget får man använda sin nyckel, låset sitter i en stolpe utanför. Stolpen själv är helt bucklig, av alla som trott sej ha koll på läget. Det tog mej tre försök innan jag kom nära nog, och då fick jag ändå hänga ut halva kroppen genom bilrutan. Väl inne i garaget får man krypa fram i 5 km/h, för det är så brutaltrångt. Vår plats var ju givetvis längst in i ett hörn, bredvid en gigantisk röd pelare. (Just my luck !!)
När vi konstaterat att den sämsta platsen i hela garaget var vår, gjorde jag ett första parkerings försök. Det blev hyfsat, fick backa ut och rätta till en aning.
Vid det här laget var bilen extremt varm, för jag körde ju på max värme. Då sa min kära sambo att hon också ville prova, visst sa jag och började backa ut från platsen. Men när det är så kallt ute och så varmt inne blir det lätt en aning immigt, så immigt att man inte ser ett skit !!
Jag kom ut helt snett, ja nästan fastna mellan bilar och pelare. Min sambo började små skratta och sa - Tänk om det kommer nån som ska in ! Och mycket riktigt, tre sekunder senare kom det in en annan bil. Jag fick panik och skulle snabbt och smidigt försöka manövrera bilen rätt, lättare sagt än gjort när man inte ser något.
Jag kom in helt galet och fastnade mellan en bil och en av dessa förbannade pelare. Jag blev helt svettig, småskrek med desperat röst -HJÄLP MEJ DÅ ELLINOR, VILKET JÄVLA HÅLL SKA JAG ÅT !!??
Men Ellinor kunde inte riktigt prata, för hon låg ned i baksättet och fullständigt gapskratta. Jag blev superstressad och blev irriterad för det var våra grannar i den andra bilen, ville ju absolut inte att dom skulle se att det var jag. Så jag drog på mej luvan, verkligen ett smart drag. Luvan tillhör min favo tröja, en brandröd munkjacka. (Hmmm...Svår att känna igen). Nu satt jag alltså där fast mellan bilarna, min sambo låg i baksättet och asgarva och min dotter tittade konstigt på oss. Grannarna i den andra bilen hade ju naturligt viss storhandlat, jag fick sitta och verka opåverkad medans dom lastade ur bilen. Kändes som vi spelade in en svensk tolkning av "Ett päron till farsa" sånt här händer ju bara på tv för fan !!
När grannarna äntligen gick och Ellinor slutat skratta, hjälptes vi åt att baxa ut bilen. Jag stängde av motorn och lämnade över ratten till Ellinor, - Nu får du köra.
När vi kom till lägenheten igen kändes det som om jag vart på "Friskis och Svettis", helt svettig och en puls på 220. Ellinor hade inte slutat skratta, och Tea tittade fortfarande med undrande ögon. Vi har fortfarande inte bestämt oss om vi verkligen ska byta upp oss från parkeringsplats till detta helvetesgarage.

HA D FINT Mr: P