Vi snackar nog terapi....

Ni som känner mig vet att jag e rätt blyg och tillbakadragen, speciellt bland människor jag inte känner så bra. Gör inte så mycket väsen av mig och jag tror jag uppfattas som en lugn snubbe.
Men när jag sätter mig i bilen så händer något konstigt i min kropp, jag förvandlas likt en transformers jag blir en ilsken jävla surgubbe. Jag flippar för minsta lilla grej, jag hytter med näven, tutar, pekar finger, gapar och skriker
Just när det händer så tycker jag att jag har rätt och alla andra gör fel, men när jag kommit hem och lugnat ner mig så blir jag nästan lite rädd för mig själv. När en gammal gubbe missar en högerregel så svartnar det för mig, känner hur venen i pannan pulserar blir svettig och vill helst slita upp dörren och förklar för gamling att han gjorde fel och att han bara skulle våga gör om det.
Men jag är ju medveten om att jag absolut inte är världsbäst på att köra bil och kan verkligen inte alla regler/skyltar, men ändå så blir jag cp på folk som gör fel i trafiken.
När min familj är med i bilen så brukar jag kunna behärska mig, vill ju inte att Tea ska berätta på dagis hur pappa gör när han kör bil.
Men ibland när jag flippat finger och insett att snubben i andra bilen har ätit anabola i 15 år, så vaknar man till och inser att jag kanske ska ligga lite lågt. Det kommer antagligen sluta med att jag kaxar med fel person, han sätter en yxa i huven och spöar skiten ur mej.
Men hur ska jag göra, hur ska jag lära mig hantera ilskan när jag kör bil? För det är bara i bilen det blir så här, annars är jag hyfsat lugn.
Kommer snart köra på nån jävla student som genar i min körbana. Fan vi snackar nog terapi !

Mr: P