I går när jag gick ifrån min far så var det kallt, blåsigt, jag var trött, täppt i näsan jag tyckte jävligt synd om mig själv helt enkelt. När jag gick där och småmuttrade för mig själv så såg jag en äldre man sitta på en bänk i kyrkeparken, han såg allmänt sliten ut. Han hade trasiga kläder och hade nog varken duschat el rakat sig på minst 2 veckor, han hade en rullvagn full med kläder och påsar antagligen allt han äger.
När jag passerade tittade jag lite snabbt på hans ansikte, han såg typ död ut och jag fick en olustig känsla i hela kroppen.
Där hade jag precis tänkt att mitt liv va tufft, fan jag lever ju kungligt jämfört med honom. Man ska inte gnälla över så mycket småsaker, man har det riktigt bra och man ska uppskatta varje dag som man får gå till sitt jobb, komma hem till en varm lägenhet och äta lagad mat.
Jag ska fan sluta ta saker förgivet och inte tycka synd om mig själv när jag inte kan köpa jeans för 1500 kr, vad ska jag med det till egentligen? mår man bättre i ett par superdyra designerjeans? Måste man ha den nyaste mobilen, den största tvn osv ?
Mr: P
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
det va lite vuxet av dig tycker jag. fast gubben hade ju massa fritid iaf. fast han har nog söndagsångest varenda dag. fifan. ganska skönt att ha en säng att sova i, fast å andra sidan får man ju göra nåt för att betala allt. hehe, "allt går runt". bra slutkläm, Nicko-Sicko
va hette den där människan med den bra låten??
äntligen lite insiktsfulla inlägg...fortsätt så!
Skicka en kommentar