Varje morgon när klockan ringer smygger jag upp, jag trippar fram på tå för att dom inte ska vakna. Sen när jag ska ta mig förbi databordet, så drar jag min feta röv i kanten och dom vaknar. Dom skriker efter mig, hånar mig..
- Kom igen nu tjockis, lyft lite i oss, vågar du inte ?
- Är du för svag din lilla tjej? hahahaha..... han vågar inte hehehhe....
Sen övergår det till att de bönar och ber, dom tjatar på mig.
- Snälla lyft i oss lite, det var så länge sen ju
- Schyssta kompis vi vet att du orkar, du är ju stark ju
Visst lite överdrivet kanske för hantlarna pratar ju inte, men det känns som att dom blänger på mig varje gång jag går förbi.
Men jag ska börja lyfta i dom, snart jag lovar.
Mr: P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar