Blåsningen

Idag blev jag blåst på jobbet, av en pensionär...det är riktigt illa.
Det hela började med att jag satt på frukosten och bläddrade i dagens SLA, där var det en bild på en snubbe som fyllde 40. Mannen ifråga såg grymt rolig ut: joggingoverall, toppluva, långt krulligt hår, utstående öron, en riktigt stor snus och sist men absolut inte minst en Norrlandsguld ölburk.
Jag fick sån där fnitteratack det gick bara inte att sluta, han såg så jävla rolig ut och det såg jag till att hela fikarummet fick veta.
När jag fått mina kollegor att assgarva åt snubben fick jag plötsligt lite panik,
-Nä va fan nu får vi ge oss, tänk om nån känner honom...

När vi fortsatte jobba kunde jag inte sluta att driva med bilden på 40 åringen, jag skrattade högt och tyckte det var skitkul.
Men då kom en Kollega och sa: -Du vet att det är "Majagretas" syskonbarn va?

- Ooops.....riktigt jävla pinsamt... jag visste inte vad jag skulle ta mig till...
den roliga gubben som jag drivit med var alltså min kollegas syskonbarn, inte bra, inte bra alls.
Jag gick runt i köket med en röd nyans i ansiktet, jag skämdes skämdes riktigt ordentligt. Jag gick och muttrade för mig själv,
- Fan P så jävla typiskt dej, kan du aldrig bara vara tyst !
Jag kunde inte med att titta på min kollega, tänkte att hon borde vara lite grinig på Mr: P.

Sen kanske en 20 min senare så kom "MajaGreta" och mina andra kolleger fram och berätta att dom bara drivit med mig... puuuhhh.... skönt.
Fy fan vilken lättnad, min skamsna hållning försvan direkt, och jag tyckte det hela var ganska roligt gjort. Speciellt eftersom min kollega är typ 100 år... Nä kanske inte riktigt men typ 67 år iaf.
Kändes som att vara med i typ Blåsningen, men kul var det och något att blogga om fick jag med.

Men hämnden är ljuv, riktigt ljuv......


Mr: P